Allmogegetter - göingeget, jämtget, lappget
Föreningen | Allmogegetter | Bevarandet | Getskötsel | Länkar | Forum | Hem  
FÖRENINGEN   »Styrelse   »Stadgar   »Plan och riktlinjer   »Avelsplan  

Plan för avel med allmogegetter

Raserna jämtget, göingeget och lappget

Till allmogegetterna räknas tre populationer; jämtget, göingeget och lappget. Gemensamt för dem är att de är av oförädlad lantras som har sitt ursprung i det självhushållande bondesamhället. De tre populationerna bevaras som skilda raser, främst på grund av skillnader i ursprungsområde och anpassning.

Rasbeskrivningar

Göingeget

Ursprung: Skogsmiljö i södra Sverige.
Tillvaratagande: Tyringe 1978 och Olofström 1993.
Kännetecken: Vikt och mankhöjd varierar. Vikt: get ca 35-70 kg, bock ca 50-100 kg. Mankhöjd: get ca 55-70 cm, bock ca 65-85 cm. Hittills dokumenterade grundfärger är grå (51 %), viltfärg (24 %), svart (13 %) och vit (12 %). Enfärgade djur förekommer, men olika grad av vitfläckighet är vanligast. Viltfärgen uppträder tillsammans med viltteckning, dvs. svarta markeringar på bl a ben, rygg och vid ögonen. Samtliga djur är behornade.
Antal: Den 31 december 2013 fanns det 347 djur (93 bockar och 254 getter) i 73 besättningar. Tendensen är svagt ökande.

Jämtget

Ursprung: Fäbodmiljö i Jämtland.
Tillvaratagande: Oviken 1951, Aspås 1991, Frösön 1995 och Ringvattnet 2005.
Kännetecken: Vikt och mankhöjd varierar. Vikt: get ca 35-65 kg, bock ca 50-100 kg. Mankhöjd: get ca 55-70 cm, bock ca 60-80 cm. Hittills dokumenterade grundfärger är olika nyanser av brunt (49 %), viltfärg (24 %), svart (18 %), grå (6 %) och vit (3 %). Enfärgade djur förekommer, men olika grad av vitfläckighet är vanligt. Viltteckning med markeringar på bl a ben, rygg och vid ögonen är vanligt och förekommer i olika färgställningar. Samtliga djur är behornade. "Klockor" förekommer hos enstaka djur.
Antal: Den 31 december 2013 fanns det 525 djur (110 bockar och 415 getter) i 76 besättningar. Tendensen är svagt ökande.

Lappget

Ursprung: Renbetesmark i Norrland.
Tillvaratagande: Fatmomakke 2001 och Vilhelmina 2004.
Kännetecken: Vikt och mankhöjd varierar. Vikt: get ca 30-50 kg, bock ca 40-80 kg. Mankhöjd: get ca 50-60 cm, bock ca 60-70 cm. Hittills dokumenterade grundfärger är vit (61%), grå (23%), svart (11%) och viltfärg (5%). Enfärgade djur förekommer, men olika grad av vitfläckighet är vanligast. Viltteckning med markeringar på bl a ben, rygg och vid ögonen förekommer hos enstaka djur. Samtliga djur är behornade. "Klockor" förekommer hos enstaka djur. Antal: Den 31 december 2013 fanns det 198 djur (41 bockar och 157 getter) i 47 besättningar. Tendensen är svagt ökande.

Användningsområde

Allmogegetterna har sitt ursprung i det självhushållande samhället där de i första hand hölls som resurssnåla producenter av skinn, mjölk, ragg och horn. De fick ofta beta marker som annars var svårutnyttjade och vinterfodret bestod till stor del av torkat löv och ris från barrträd. För att bevara så många som möjligt av deras lantrasegenskaper bör de även idag hållas på sådant sätt att kraven som ställs på dem liknar de krav som en gång format dem. Det användningsområde som idag är mest likt det ursprungliga är att hålla dem som husbehovsgetter och vänja dem vid hantering och handmjölkning. Köttet från överskottsdjur är en resurs som bör tas tillvara. Allmogegetterna är mycket goda betesdjur och föredrar löv framför gräs. Detta, tillsammans med deras lättföddhet och rörlighet, gör dem väl lämpade för slybete på igenväxande marker.

Identifiering av djur

Identifiering av djur sker enligt de regler som finns i Statens Jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2012:34) om märkning och registrering av får och getter.

Genbanksverksamhet (härstamningskontroll)

Inom genbanken registreras djurens identitet och härstamning i ett genbanksregister, där alla djur måste ha fullständig härstamning tillbaka till rasens founder-individer. Djuren registreras individuellt med namn, genbanksnummer och märknummer (produktionsplats- och individnummer), föräldrar, nuvarande ägare samt annan information om djuret såsom färg och/eller foto. Föreningen Allmogegeten är registerförande och genbanksregistret utgör därmed godkänd officiell härstamningskontroll.
 
Genbankskontrakt upprättas mellan föreningen och enskild djurägare. Enligt kontraktet förbinder sig djurägaren bland annat att bedriva avel efter den av föreningen och Jordbruksverket godkända avelsplanen.
 
Varje genbanksbesättning lämnar en årlig genbanksrapport där förändringar i djurmaterialet rapporteras. Dessutom innehåller rapporten frågor om hälsoläget i besättningen samt obligatoriska uppgifter om killningar, där eventuella komplikationer och medfödda defekter rapporteras.

Släktskapsanalys och beräkningar

Genbanksregistret förs i ett webb-baserat program där simuleringsfunktioner ger de genbanksansvariga möjlighet till effektiv avelsrådgivning. Funktioner som visar antal avkommor för varje individ gör det möjligt att i god tid upptäcka om ett djur är över- eller underrepresenterat. Programmet används också för släktskapsanalys och beräkningar av effektiv population (Ne) och förlorad genetisk variation (?F). Datafilerna för varje ras bearbetas dessutom årligen i programmet PedScope för att ta fram inavelsberäkningar, kontrollera founder-representation med mera.
 
De av styrelsen utsedda genbanksansvariga sköter uppdatering av registret och har tillgång till samtliga programfunktioner. Föreningens medlemmar har tillgång till programmets härstamningdel via Internet. Säkerhetskopiering sker regelbundet och indatafilerna lagras på tre olika ställen. Avelsmål och hållbart nyttjande De tre raserna ska bevaras som oförädlade lantraser, med så stor bibehållen genetisk variation som möjligt. Särskilt viktiga inre egenskaper är klimatisk härdighet, lokal anpassning, motståndskraft mot sjukdomar, lätta födslar, lättföddhet, rimlig produktion, hanterbarhet samt hållbarhet. Viktiga yttre egenskaper är färgvariation, storlek och vikt. En förutsättning för att kunna ta hänsyn till så många egenskaper är att man inte ställer målet för någon enskild egenskap allt för högt i förhållande till de andra.

Avelsarbetets genomförande

För att uppfylla avelsmålen ska vi:
  • se till att så många handjur och hondjur som möjligt får avkomma.
  • förespråka hållande av egen bock.
  • hålla proportionen mellan olika founders genetiska bidrag så jämn som möjligt.
  • generellt undvika nära släktskapsavel.
  • bedriva aktiv avelsrådgivning och livdjursförmedling.
  • följa upp sjukdomar och defekter årligen genom genbanksrapporten.
  • inte avla på djur som uppvisar defekter som är eller kan vara ärftliga.
  • rekommendera djurägare att skaffa den ras som har sitt uppkomstområde närmast deras geografiska område.
  • informera om allmogegetens traditionella användning och utfodring.
  • undvika ensidiga avelsmål och genom försiktig selektion slå vakt om rasens viktigaste egenskaper.

 
Avelsplanen antogs Föreningen Allmogegetens styrelse 2014-12-18
och godkändes av Jordbruksverket 2015-04-10. Avelsplanen gäller t.o.m. 2020-12-31.
 
© Föreningen Allmogegeten, om ej annat anges.